American Hudson River School Painter, 1819-1904 Martin Johnson Heade (August 11, 1819-September 4, 1904) was a prolific American painter known for his salt marsh landscapes, seascapes, portraits of tropical birds, and still lifes. His painting style and subject matter, while derived from the romanticism of the time, is regarded by art historians as a significant departure from that of his peers. Art historians have come to disagree with the common view that Heade is a Hudson River School painter, a view given wide currency by Heade's inclusion in a landmark exhibition of Hudson River School landscapes at the Metropolitan Museum of Art in 1987. The leading Heade scholar and author of Heade's catalogue raisonn??, Theodore E. Stebbins, Jr., wrote some years after the 1987 Hudson River School exhibition that "...other scholars??myself included??have increasingly come to doubt that Heade is most usefully seen as standing within that school." According to the Heade catalogue raisonn??, only around 40 percent of his paintings were landscapes. The remaining majority were still lifes, paintings of birds, and portraits, subjects unrelated to the Hudson River School. Of Heade's landscapes, perhaps only 25 percent were painted of traditional Hudson River School subject matter. Heade had less interest in topographically accurate views than the Hudson River painters, and instead focused on mood and the effects of light. Stebbins writes, "If the paintings of the shore as well as the more conventional compositions...might lead one to think of Heade as a Hudson River School painter, the [marsh scenes] make it clear that he was not."  Related Paintings of Martin Johnson Heade :. | Summer Showers | Cattleya Orchid Three Brazilian Hummingbirds | Moses Brown | Mare and Colt in a Marsh | Jungle Orchids and Hummingbirds |
Related Artists:
Thomas Kennington
(7 April 1856 - 10 December 1916) was an English genre, social realist and portrait painter. He was a founder member of the New English Art Club (NEAC) and the Imperial Arts League. Kennington was born in Grimsby in Lincolnshire and trained in art at the Liverpool School of Art (winning a gold medal), the Royal College of Art (RCA) in London, and the Academie Julien in Paris, where he studied under Bougereau and Robert-Fleury. He later moved to Chelsea in London. He exhibited at the Royal Academy, London from 1880 - 1916, and also regularly showed his work at the Royal Society of British Artists (RBA) in Suffolk Street and the Grosvenor gallery. He was a founder member and first secretary of the New English Art Club (from 1886), and also founded the Imperial Arts League, whose stated purpose was to "protect and promote the interests of Artists and to inform, advise and assist...."He won a bronze medal at the Exposition Universelle of 1889. cjr
Giovanni di Paolo
Italian Early Renaissance Painter, ca.1403-1483,major Italian painter of the Sienese school. Typical of the Sienese painters of his era, he paid scant attention to the artistic innovations made in nearby Florence, but often depended on the style established by the Sienese masters of the 14th cent. Fortunately, Giovanni di Paolo was endowed with great imagination. His first dated work (1426) was the Pecci altarpiece (major panels in Siena; predella panels in the Walters Art Gall., Baltimore). He produced a tremendous number of works during his long career. Many paintings have remained in Siena, but there are probably more examples of his art in the United States. The Metropolitan Museum has several of his paintings; among them is a delightful scene of Paradise; in the Philip Lehman collection is the exquisite Creation of the World. The Madonna and Child in a Landscape (Mus. of Fine Arts, Boston) exemplifies his inclination toward pure fantasy and disregard for the laws of perspective. Giovanni di Paolo is best represented by six highly expressive scenes from the life of St. John the Baptist (Art Inst., Chicago).
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.